Fjärrvärmens pris

I Finland är det bostadsföretag eller andra fastighetsägare som är fjärrvärmeföretagets kunder. Den förbrukade värmeenergin mäts för varje enskild kund. Värmekostnaderna fördelas mellan de boende, vanligen enligt bostadsytan. Individuell värmemätning i bostäderna skulle kräva betydande tilläggsinvesteringar och mätnoggrannheten är ännu inte fullt utvecklad.

I Finland tillämpas allmänt ett prissättningssystem som fördelar sig på:
• anslutningsavgift
• effektavgift
• energiavgift

Vid anslutningen till fjärrvärme betalar kunden en anslutningsavgift, vars storlek varierar enligt ort och fastighetsstorlek.

Bruksavgifterna för fjärrvärme består av en energi- och en effektavgift. Den senare är knuten till anslutningseffekten eller det abonnerade vattenflödet. Energiavgiftens storlek påverkas av vilka bränslen som används och de rörliga kostnaderna för värmeanskaffningen. Med effektavgiften täcks huvudsakligen de fasta kostnaderna för värmeanskaffningen.

Myndighetsövervakningen av fjärrvärmeverksamheten baserar sig i Finland huvudsakligen på konkurrenslagstiftningen och delvis på elmarknadslagen. Konsumentkundernas ställning tryggas dessutom av konsumentskyddslagen. Enligt konkurrensverket står ett fjärrvärmeföretag i dominerande ställning på marknaden i förhållande till de fjärrvärmeanslutna kunderna. Prissättningen regleras också av energibeskattningen. Även utsläppshandelns inverkan måste beaktas.

Finsk Energiindustri rf (ET) samlar information av fjärrvärmeföretagen om fjärrvärmens pris för tre nya bostadsbyggnader av olika storlek två gånger om året (1.1 och 1.7).

I början av år 2011  var medelpriset på fjärrvärme 6,3 cent per kilowattimme. Cirka 29 procent av fjärrvärmepriset består av skatter. Priset varierar enligt ort. I allmänhet är det fjärrvärmesystemets omfång som har den största inverkan på prisnivån. På större orter produceras fjärrvärmen på ett energieffektivt sätt i kombinerad produktion med elektricitet. Andra faktorer som inverkar på fjärrvärmens prisnivå är vilka bränslen som används samt produktionsanläggningens ålder, tätortens struktur, investeringarnas effektivitet, anläggningens skötsel och ägarens avkastningskrav.